Man kan säga att acetylen är den gas man använde, dock så kan man inte komprimera den då den blir mycket explosiv, därav löste man gasen i en vätska, aceton vilket gör att den kan komprimeras och då kallas den dissousgas. Aceton kan suga åt sig 25 gånger sin egen volym i acetylengas vid en temperatur på 15*C. Sedan kan man komprimera detta och det komprimerades till 10-12kg/cm2, vilket gör att acetonen kan suga åt sig 250-300 gånger sin volym i acetylengas! Behållarna på loken fanns i två storlekar, 25 och 50 liter och man fyllde dem då med 3100 resp 6200 liter komprimerad acetylengas eftersom acetylens absorbtionsförmågan förändras med temperaturen.
På dessa bilder kan man se en gasflaska på fotplåten på lokets vänstra sida.
http://www.jvmv2.se/forum/index.php?...hread&id=55639 (den stora behållaren på andra sidan är huvudbehållare till tryckluftsbromsen.) Tycker att din ser lite stor ut, dessutom saknar den hållaren.
På hållaren sitter en regulator som automatiskt justerar trycket i gasledningen från de 10-12 kg/cm2 eller 1-2kg/cm2 när tanken börjar bli tom, till 0,25kg/cm2. I lyktorna reduceras trycket ännu mer, allt efter behov.
En 25 liters tank med dissousgas räckte i ca 90 timmars full belysning med buffertlyktor (fram och bak) samt 3 förarhyttslampor, eller 120 timmar med förarhytt och främre buffertlykta.
På tiden då det begav sig så hade varje lokstation en uppsättning tankar som halt enkelt byttes när de var tomma.
Vill också rätta mig själv, det finns 3 lägen för buffertlyktorna, ljust, sparlåga och mörkt, där mörkt är "avstängd" då den glöder svagt för att man ska kunna slå på lyktan med gasen utan att behöva tända den för hand. Ljust och sparlåga är som hel och halvljus.