En liten tråkig historia
Jag började skriva på detta forum för några månader sedan. Innan så hade jag mest läst inläggen och kollat på de fina bilderna.
Jag åkte mycket tåg när jag var runt 9-10 år men av något skäl som jag inte kommer ihåg så slutade jag. Det tog ända till 2004 tills jag tog upp det igen. Under 2004 så körde jag med en gammal Pentax-kamera på 2MP och det resulterade inte i några jättebra bilder, mest på grund av fenomenet "skit-bakom-kameran". Jag pensionerade därför Pentax-kameran och köpte en Sony på hela 5(!)MP. Med denna kunde man välja slutartider och man lärde sig mer och mer om fotografering.
Med Sonyn tog jag runt 15 000 bilder (många var slit-och-släng-exponeringar), varav 500 var på tåg och järnväg. Under hösten började jag inse att en kompaktkamera begränsade mig i fotograferingen och bestämde mig därför för att införskaffa en systemkamera. Efter några månaders intensiv läsning av recensioner och klämmande på kameror i affär bestämde jag mig för en Konica Minolta Dynax 5D. Till skillnad från många här på forumet så var en Canonkamera (förutom en FF 5D
) aldrig något alternativ för mig. Minoltan har efter köpet följt med på några resor och fått några tåg och spårvagnar framför linsen.
Tyvärr så har platsen där jag bor (Mönsterås) begränsat mig i tågfotograferande då det endast går två tågpar per dag (ett på kvällen och då är det för mörkt). Jag flyttar dock till Skövde imorgon (17/08) för att studera och hoppas att det ska finnas lite mer att fotografera där.
Varför fotograferar jag tåg då?
Antagligen för att det är kul att kombinera två av sina intressen: fotografi och järnväg/tåg.