En berättelse...

[Micke.L]

Skriver lite på en berättelse som jag tänkte dela med mig av Detta är första delen, så kommer jag fylla på med fler när jag har tid Hoppas ni uppskattar den och kommentera gärna lite om vad ni tyckte osv.

Det var en varm sommardag i juni. Två mopeder kom körandes i hög fart på varsin sida om en kurva. De såg inte varandra förens det var försent. Mopederna körde in i varandra i en våldsam krasch. Båda pojkarna som körde flög av mopederna och slog i marken. Det blev tyst, en oroade tystnad. Ingen av pojkarna rörde på sig. Det började komma ut folk ur husen som hört krashen. Det blev genast mer ljudligt på olycksplatsen och folk hade panik. Vissa sprang fram och kollade puls på pojkarna, andra ringde larmcentralen och vissa stog bra chockat och såg på de båda pojkarna som låg helt stilla på marken denna varma sommardag.

Joel tittade sig omkring. Han satt i ett rum och hade ingen aning om vart han var. Han tittade sig omkring och såg bara vita väggar. Nej, det var en annan kille också. Han verkade vara i samma ålder. Det var tyst i rummet. Den andra pojken satt även han och tittade sig omkring i rummet. Joel tog mod till sig.
”Vem är du?” frågade han den andra killen.
”David, och du?” svarade han och stirrade på Joel.
”Jag heter Joel. Vart är vi?”
”Jag vet inte. Jag minns bara att jag var ute på min moped...” David avbröt sig själv när en dörr öppnades och en man i vita kläder klev in. I handen bar han en pärm som var full med papper. Han log mot de båda killarna.
”Jaha ja, välkomna borde man kanske säga” sade mannen. Han fortsatte. ”Ja, ni undrar säkert var ni är och vad ni gör här.”
”Bra gissat!” utbrast David. Han fick en snabb blick från mannen som fortsatte berätta.
”Jo, ni har varit med om en olycka. Ni körde in i varandra när ni åkte moped och hamnade i koma. Så nu har ni kommit till en världen mellan livet och döden. Det är ni själva som kan avgöra om ni ska överleva eller om ni ska få resa till döden.” David började skratta.
”Haha, är det något slags skämt eller?” undrade han. Mannen såg allvarligt på honom.
”Tyvärr inte. För att överleva måste ni sammarbeta med varandra, ni måste klara av alla uppdrag som ni får på vägen annars kommer ni aldrig mer vakna upp och få träffa era föräldrar”
Joel såg tvekande på mannen. Han behövde smälta det han just fått förklarat för sig. Han hade aldrig trott på ett liv efter döden och knappast en värld som man kom till när man svävade över liv och död. Han såg mot David som också verkade sitta och fundera.
”Jag kommer lämna er nu, när ni är redo att anta ert första uppdrag så går ni ut igenom dörren. Men kom då ihåg att ni då måste hjälpa varandra, för ni klarar det inte ensamma. Lycka till!” sa mannen och gick ut igenom dörren.

”Haha, vilken jävla tomte” skrattade David men tystnade när han såg Joels min.
”Fattar du inte att vi kommer att dö?” undrade Joel förtvivlat.
”Med den inställningen ja...” svarade David. Han reste sig upp och öppnade dörren och försvann ut igenom den.
”Men hallå, vänta på mig!” sa Joel oroligt och sprang efter.

[Jared]

Den var inte så tokig, du fångade mitt intresse. Det är väl lite små saker i själva grammatiken som man kan rätt till. Men innehållet är det absolut inget fel på. Vill gärna fortsätta läsa på denna berättelse och se om de lyckas med uppdragen!

[Micke.L]

Ursprungligen postat av Jared

Den var inte så tokig, du fångade mitt intresse. Det är väl lite små saker i själva grammatiken som man kan rätt till. Men innehållet är det absolut inget fel på. Vill gärna fortsätta läsa på denna berättelse och se om de lyckas med uppdragen!

Vad roligt Del två kommer idag.

[Bengt74]

Ursprungligen postat av Micke.L

Vad roligt Del två kommer idag.

Den ser jag fram emot, den här typen av "berättelser" är alltid spännande att läsa.

Hälsar
Bengt

[785]

Längtar tills nästa del, detta var ju bra!!

[Bombardier Train]

Jättebra berättelse! Undrar bara vilka uppdrag de kommer att få, och vad ska deras föräldrar tycka om det? Ja, man kanske får svar på det när man läser del 2. Hur många delar blir det?

[Micke.L]

Del 2 kommer här. Eventuellt kommer del 3 senare ikväll. Ej klart hur många delar det blir. Tack för alla positiva kommentarer

Dörren slog igen bakom Joel och han sprang ikapp David. De befann sig i någon slags korridor. Joel kunde inte se något slut på den så långt hans ögon kunde se. Han tvärstannade plötsligt och vände sig om. Korridoren såg precis lika oändlig ut även bakom dem. Joel blev orolig.
”David, vad ska vi göra?” ropade han till David som gick snabba steg framför honom.
”Hur fan ska jag kunna veta det?” svarade David surt och ökade stegen. Joel hade inget annat val än att följa efter.

Utan att Joel visste ordet av det så hade korridoren blivit ett stort rum. Ett slags kontor. Den vitklädde mannen satt bakom ett skrivbord och såg på dom.
”Jaha ja, så ni är redo nu?” frågade han.
”Jag är det i alla fall” sa David och kollade på Joel.
”Jag tror det” fick Joel fram. Han var inte säker, inte alls. Helst av allt ville han bara hem.
”Den första uppgiften kommer att vara väldigt enkel. Men uppgifterna stiger sedan i svårighetsgrad och det sista uppdraget kommer vara det svåraste ni har gjort i hela ert liv” sa mannen lungt. Han tog fram två knivar i varsitt fodral och räckte killarna varsitt. ”Ni kommer att behöva dem” sa han. Joel kände sig illamående. Mannen förklarade att han nu skulle släppa ut dem i Storskogen där dem skulle hitta Vunchen. Vunchen var en människa som aldrig levt och aldrig varit död. Han var en vägvisare för alla personer som hade hamnat i koma. Det var han som skulle visa killarna vägen till sina uppdrag och förklara vad de skulle göra. Han bodde i ett litet hus som låg fem kilometer ifrån kontoret som killarna befann sig på.

”Ja, när ni är redo går ni ut i skogen och letar upp Vunchen. Ta inte för lång tid på er. Efter 2 dygn är det försent att överleva. Då kommer ni att stanna här för evigt. Alltså kommer ni ligga i koma tills ni dör.” sa mannen. David började direkt att gå mot dörren. Joel vet inte vad som flög i honom. Alla känslor kom på en gång och han tog fart och sprang emot David och slängde sig på honom. Han slog honom flera gånger i ansiktet.
”Nu ska vi fan göra det här tillsammans, du kommer aldrig överleva utan mig” spottade Joel ut sig. Han var högröd i ansiktet. Den vitklädde mannen greppade tag i Joel och slet bort honom från David.
”Tänk på att du inte överlever utan David heller” sa han och släppte Joel. David såg förvånat på Joel. Sedan reste han sig upp och gick ut igenom dörren. Joel var inte långt efter.

De gick i tystnad. David först och Joel kom några meter bakom. När de hade gått säkert två kilometer tog Joel mod till sig.
”Jag är ledsen att jag slog dig. Jag vet inte vad jag gjorde” sa han ledsamt. David stannade.
”Vad som en händer kommer jag aldrig hjälpa dig. Jag dör hellre själv än att hjälpa dig” svarade han och fortsatte gå. Joel kände sig som om han fått ett slag rakt i ansiktet. ”Jaha, så det är så här det slutar” tänkte han. Han såg David försvinna bakom en kulle. Han visste redan nu att det var kört för dem båda.

[Bombardier Train]

Bra berättelse. Spännande.

[785]

Längtar tills nästa del!

[Bombardier Train]

Är en ny del på gång eller?

[Victor S]

Vad hände med delarna, väntar spänt på nästa. "Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge", eller hur den nu var.

[Micke.L]

Som sagt, skriver när jag har tid och har inte tid just nu

[Bombardier Train]

Blir det någon fortsättning?