Dressin-banan

[Nils Blid]

Efter de obentliga kommentarerna om min DVVJ-bana med Håverud (2012) har jag lagt ner fortsättningen av den. I stället har jag satsat på dressinspåret mellan Bengtsfors och Årjäng och en bana med korrekta höjdnivåer, troligtvis unikt i Trainz, möjligtvis i andra simulatorer också.

Dressinbanan är en del av Dals Västra Värmlands Järnväg. Bansträckningen stod klar 1925, 33 år efteråt upphörde godstrafiken Persontrafiken överlevde till 1985, varefter kommunerna satsade på dressintrafik för turister. Huvudspåret sparades dock, ovanligt nog, men bangårdarna raserades. Bangården i Bengtsfors finns kvar i förändrat skick, i Årjäng slutar spåret tvärt av.

Kvar finns en utomordentlig detaljerad beskrivning över banans sträckning, höjdvärden och utseende. Sträckningen kan man följa var tionde meter, höjderna varje decimeter/centimeter. Jag har aldrig sett en så detaljrik nivåkarta.

Själv banan är 5 mil, 2 kilometer och 100 m lång, varav hälften med 30-50-fart och resten 60. Persontåget P461 avverkade sträckan på 2 timmer och 27 minuter.

Dressinbanan är en DEM-bana, som Benkegbg tagit ner för 2012 och jag har sedan lyft över den till TANE. Innan jag lyfte över den fick viktiga vägar ritas in, eftersom TANE inte kunde hantera färgkartan. Understa bilden visar TANE-resultatet, första bilden visar sträckningen. För icke geografikunniga; Dalsland ligger på Vänerns västra sida. Västra Värmland ovanför.

Det är mittenbilden som är den intressanta. Den visar en del av nivåkartans original, därav oskärpan. Siffrorna förtydligar:

1: Bengtsfors Östra (Bengtsfors Västra smalspårsbanan UBJ). 2: Höjd i meter. 3: Banlängd, var hundrade meter, läsbar var tionde meter. 4: Skärning och bank. 5: Dräneringar. 6: Fortsättning föregående höjdmått. 7: Den här profilens högsta punkt = 155,61 meter. Från Bengtsfors och hit 2.400 meter, en stigning på 43,1 meter eller lika med 17,83 promille. 8: Sluss.

Nu stämmer inte DEM och verkligheten. I själva verket ligger DEM-banan för högt, vilket kan bero på all granskog. Banan måste alltså sänkas ner 10-60 meter varvid häftiga stup skapas. Dessa går att åtgärda vilket jag återkommer till i ett senare avsnitt.

En fråga jag inte fått svar på: Vad tycker de turisterna om att trampa dressinen med packning 2.400 meter med 18 promilles lutning uppåt?

Nisse

[Nils Blid]

I och med att jag satsat på en strikt nivåsträckning jämte DEM-bana får man negativa erfarenheter – främst att banan tar sig fram i ett 10-50 meter djupt smalt spår med lodräta väggar. Detta omöjliggör att lägga in skog i form av Lans Skogsdungar.

Lösningen är att bredda spårat med plana ytor som skogen kan placeras på. Den lodräta väggen får hanteras sedan på något sätt, exempelvis med någon form av marktextur.

Negativt är också, att eftersom banan byggs strikt efter nivåkurvan, ganska knepigt jobb f ö, så försvinner ju skärningar och banker. Här har jag fått anledning till att fundera: Skall jag kombinera strikt nivåbygge med traditionellt DEM-bygge?

Jag valde den lösningen så att två tredjedelar av banan följer nivåkurvan konsekvent för att på lämpligt ställe övergå till DEM-bygge. Det verkar fungera och därmed kommer skärningar och banker in i bilden. Samtidigt med bygget placerar jag in kilometerstolpar och lutningstavlor.

För att plana ut ytorna utefter spåret gör jag på följande sätt: Jag drar ut spår på ömse sidor om huvudspåret och placerar in vertex så att jag får tre stycken som ligger i samma bredd. Med hjälp av verktyget Track/Get vertex height. Värdet förs över till parallellspårets vertex. Nu ligger tre vertex med samma höjd i bredd. Klicka sedan på parallellspåren vertex med hjälp av Advanced/Apply vertex height. Spåren försvinner och kvar finns synliga vertex med gul pil inuti. Leta rätt på Smooth spline height och klicka på vertexen.

Ny syns parallellspåren som ligger på plana ytor med samma höjd som huvudspåret. Operationen beskrivs också i bilder härunder.

Ett framtida problem blir att hantera åkermark, hus och staket. Med hjälp av ovanstående går det att hantera.

Nisse

[Pursche]

Intressant bana. Beror det alltså på trädtopparna att DEM-höjden blir konstig? Jag har aldrig tänkt på det utan mer på att vattnet kommer för högt upp.....

[Nils Blid]

DEM är roligt och intressant på gott och ont. Att misstankar riktas mot trädtopparna beror främst på att slättlandskap ger hyfsade resultat till skillnad mot den täta granskogen. Att vattenytorna påverkar är troligt, men lägger man en järnväg med många vertex tvärs över en sjö får man olika resultat. Märkligt.

Men helt klart är att generellt följer DEM landskap i stort väl. På pluskontot står möjligheten att lägga ett spår realistiskt.

Nisse

[Nils Blid]

Det fem mil,två kilometer och 100 meter långa spåret mellan Bengtsfors och Årjäng är nu lagt – inte utan visst besvär. Anledningen är de sista 14 kilometrarna med höga berg som måste besegras – och att hålla 20-promillegränsen. Det har de ursprungliga banbyggarna löst genom att spåret får ta sig snett utför bergen.

Bilden här under visar på problemets omfattning. Spåret har s a s klistrats fast på bergssidan. I bilden syns tydligt hus sluttningen täcker över den övre rälsen (de vita gridlinjerna). För att spåret skall ligga vågrätt tvingas rallarna att spränga eller fylla ut långa sträckor – så också för mig.

Mellan station Blomskog (kilometer 82) och Årjäng (km 96) har två höga berg besegrats till priset att spåret kortats 218 meter. Station Blomskog (fyra mil från Bengtsfors) hamnade 20 meter fel, vilket visar problemets omfattning.

Anmärkningsvärt är att DEM uppfattar sjöar bättre än berg med riklig skog. Medan DEM meter marken vid sjökanterna tre meter fel hamnar berg/skog upp till 50 meter fel. Sånt vållar problem för en Trainz-byggare. Förutom kilometerstolparna har 25 lutningstavlor placerats – flera i häradet 15-19 promillas lutning.

Nisse

[Nils Blid]

En vattenhäst behöver vatten – och när det inte finns kommunalt vatten tvingas man ta till andra grepp. Så ock för den lilla stationen Kråkviken norr om Bengtsfors. Sjöar är räddningen för torrlagda ånglok och har därför en viss betydelse vid placeringen av en station.

I fallet Kråkviken får lokföraren hämta vatten en bra bit söder om stationen; först stopp vi stationen, sedan vattenhästen – eller tvärtom. Förlängd gångtid m a o.

Vatten till vattenhästen pumpades upp vid kantan av sjön, trycktes sedan upp till ett vattentorn och därifrån med självfall till vattenhästen.

Ett annat exempel är Hallanda utefter ÅmÅJ. Där låg pumpskjulet på en brygga (långgrund strand) för att sedan tryckas uppåt under järnvägen till vattentornet. Anläggningen låg två kilometer söder om stationen.

Några spår finns inte kvar, på banvallen rullar bilar – men vattentornet finns kvar. Det vårdas av museiföreningen vid ÅmÅJ med kommunala medel.

Nisse