Dressin-banan

[Nils Blid]

En vattenhäst behöver vatten – och när det inte finns kommunalt vatten tvingas man ta till andra grepp. Så ock för den lilla stationen Kråkviken norr om Bengtsfors. Sjöar är räddningen för torrlagda ånglok och har därför en viss betydelse vid placeringen av en station.

I fallet Kråkviken får lokföraren hämta vatten en bra bit söder om stationen; först stopp vi stationen, sedan vattenhästen – eller tvärtom. Förlängd gångtid m a o.

Vatten till vattenhästen pumpades upp vid kantan av sjön, trycktes sedan upp till ett vattentorn och därifrån med självfall till vattenhästen.

Ett annat exempel är Hallanda utefter ÅmÅJ. Där låg pumpskjulet på en brygga (långgrund strand) för att sedan tryckas uppåt under järnvägen till vattentornet. Anläggningen låg två kilometer söder om stationen.

Några spår finns inte kvar, på banvallen rullar bilar – men vattentornet finns kvar. Det vårdas av museiföreningen vid ÅmÅJ med kommunala medel.

Nisse