Presentation (är ny här)

[Troian]

Hej jag är en tåg intresserad som nyligen hittat hit. När jag såg det här forumet första gången blev jag riktigt nyfiken. Så jag öppnade en tråd och började läsa, och plötsligt.... PANG! Då kännde jag hur jag hittat rätt. Och nu känner jag att det ända rätta är att jag slår mig till ro här på detta trevliga comunity.

Jag tänkte att jag i denna tråden ska berätta min historia för er om mitt tågintresse och hur jag blev till den jag är idag. Jag vet inte om det är så vanligt med sånna här trådar, men jag kör mitt eget race.

Mitt tåg intresse började redan som 5 åring då jag av min kära far fick en tågmodell och det är där mitt tågintresse har sin början. När jag tänker tillbaka på det så får jag bilder i huvudet när min far räcker fram ett paket på julafton. Han log trevligt mot mig. Paketet närmade sig sakta men säkert mitt förvånade ansikte. Jag greppade tag i paketet och slet upp det. Då fick jag se det, det var en tåg modell av ett B-lok. Mina ögon blev stora som tefat och jag kännde hur det började vattnas i munnen på mig. Det var det vackraste loket världen någonsin hade skådat, tänkte jag.

Åren gick och med tiden blev jag ännu mer tågintresserad. Under mina tonår började jag praktisera hos SL. Senare började jag med tyngre grejer.

Nu är jag här och skriver för fullt. Och medans jag just nu skriver så blickar jag stolt upp mot hyllan på min första tåg modell och jag känner hur en tår sakta rinner ner för kinden. Ty, det är ingen sorgens tår det är en glädjens tår och jag känner mig stolt över min far som inte har haft det så lätt i livet.

Men under tiden som tågintresset växte så kom jag i mitten av 90-talet att få mitt första negativa möte med tåg. Det var varm sommar kväll. Mor min kom aldrig hem från jobbet som det var tänkt. Klockan gick och efter 23:00 kom två konstaplar och knackade på hemma hos oss. Då kom beskedet. Min mor hade hoppat framför X1 fronten på spånga station. Min far tog detta mycket hårt. Det dröjde inte länge innan flaskan kom in i bilden. Många nätter när jag kom hem fann jag honom ned supen i fotöljen framför TVn. När jag bevittnade min en gång så starke far helt ned supen framför TVn så kände jag hur jag själv började tappa hoppet.

En dag kom hjälpen. Som ett tecken från himlen knackade en gammal bekant på. Det var min fars kusin, nämligen Urban Persson. Och det var han som lyckades få bort min far från alkoholen.

Så det här är alltså min historia om mitt tåg intresse och om hur mitt liv med tåg förvandlades från något positvit till negativt. Samtidigt älskar jag tåg mer än något annat och det är därför jag sitter här och skriver. Jag hoppas att jag kommer få många trevliga timmar här på forumet.

En bild tagen på min far med ett diplom och ett pris som han fick av orginisationen "Ett nyktert samhälle".

P.S Jag hoppas att ni kan acceptera mig för den jag är.