Field Diverts

[Rc1166]

Det verkar intressant. Det handlar här om allströms seriemotorer av den typ som alla äldre ellok och spårvagnar har.
Funktionen är egentligen ganska enkel men lite svår att förklara men jag gör ett försök och börjar då med en vanlig permanentmagnetmotot av den typ som sitter i äldre DC modellok. Som ni vet så ökar motorn farten när man höjer spänningen men även om du har motorn i handen så går den i en viss hastighet för en viss spänning. Mycket förenklat så beror det på att den även fungerar som generator och "tillverkar" en motelektromekanisk kraft. När matningsspänningen och den av motorn genererade motspänningen är i balans så håller motorn en konstant hastighet. Om du ökar spänningen till motorn ökar varvtalet men även den motelektromekaniska kraften så RPM stabiliserar sig vid ett högre varvtal.
Om vi sen tittar på en seriemotor så finns det ingen permanent magnetisering av statorn utan rotorn är seriekopplad med statorlindningarna (det är därför den kallas seriemotor). Slå sönder ditt Märklinlok så hittar du oftast e sådan. Om du kollar i de flesta äldre ellok och spårvagnar så hittar du en seriemotor.
Nu kommer finessen. Du kan öka hastigheten på en seriemotor utan att höja matningsspänningen om du minskar strömmen i statorlindningarna. Det minskar "generatoreffekten" och den genererade motspänningen.
På spårvagnar med mekanisk kontroller fanns ofta ett par lägen efter det som borde vara "högsta körläge" och som oftast kallade "Shuntkontakter". Tog man shunten gick en del ström förbi statorn via ett shuntmotstånd och man kunde klämma ut några Km/h extra ur vagnen men det är inget man gör i en uppförsbacke då vagnen blir svagare.