Citat:
Ursprungligen postat av korvtiger
Okey, det kan stämma och det gör det möjligt till att den skulle hänga ned, men av praktiska skäl så tror jag snarare att den hängde rakt ut då, tänk dig själv om du skulle koppla av ett sådant koppel, du lossar sprinten på det andra kopplet lyfter öglan och sätter i sprinten igen. Du lossar inte den andra sprinten och hänger ned öglan i kopplet och sätter i den igen. Jag skulle inte göra så i alla fall!  |
Nu kan jag inte riktigt hålla mig längre, eftersom jag växlat en hel del (DONJ-) smalspårsvagnar med hästskokoppel.
Kopplet består i huvudsak av 5 delar (vilka samtliga är i stål, gjutjärn i ett koppel skulle bli för sprött):
- Själva hästskon, eller bufferten.
- 2 grova plåtar fastnitade mot bufferten, i vilka hål för
- Koppelsprinten finns.
- Den fyrkantiga dragstången i vilken kopplet är fäst.
Öglan är, då den inte är kopplad alltid fälld uppåt-bakåt. Att Jan-Olov som ritat ritningarna du använder ritad den nedåt är för mig ett mysterium. Eftersom koppelsprinten alltid, oavsett om vagnen är kopplad eller ej, sitter i sina hål skulle du enbart lyckas med att antingen knäcka kopplet eller bryta av öglan om du växlar med öglan fälld framåt.
Den koppeltyp Lok-Kalle visar bild på är Klemmings tvåkammarkoppel. Det är en modell som var vanlig i södra Sverige, däremot har den aldrig funnits på DONJ (vilka körde med hästskokoppel 'til the bitter end 1971)