Fler C3-någonting på gång? Njaej, denna gång får vi gå ett steg fram i alfabetet till D3, alltså en tvåaxlig ren postvagn.
D3 426
Som ni kanske märker om ni tittar på vagnens individnummer så har vi hoppat bakåt i nummerserien från 1300-1400 till 400, varför detta? Jo, D3 är en modernisering av en äldre vagnstyp, nämligen D1 som byggdes så tidigt som 1874, så pass tidigt att den svenska vagnstillverkarindustrin inte kommit igång än och de flesta vagnar tillverkades i Tyskland. D1 var dessutom så tidig att den saknade gavelplattformar och genomgångsmöjlighet då vagnar på den tiden inte hade några bryggor mellan sig. Istället fanns det fyra dörrar på långsidorna, en i vart och ett av långsidornas hörn, inte helt olikt boggievagnarna efter att de blivit moderniserade. Den örnsynte läsaren ser dessutom att lanterninen är ovanligt hög och fönsterrik för att släppa in mycket ljus till postsorterarna då stearinljus-lamporna inte gav särskilt mycket ljus. Lanterninen gjorde att vagnarna gick under benämningen kyrka. Hur många D1: or som byggdes vet jag faktiskt inte, mina dokument sträcker sig inte så långt tillbaka, men minst 29 stycken.
Mellan 1902-1910 så moderniserade man i alla fall (minst) 15 stycken av dessa D1 till D3, genom att byta till en längre ram, förlänga axelavståndet genom att byta till länkaxlar samt sätta upp gavelplattformer i ändarna. Dörrarna i vagnssidorna sattes igen och ersattes med fyra fönster och vagnarna fick utseendet som på bilden. Resterande D1: or slopades under 1930-talet.
Individen, nummer 426 byggdes som D1 av Kockums mekaniska verkstadsaktiebolag 1879 i den enda serien med vagnar som tillverkades av en svensk verkstad. Den byggdes 1906 om till D3 och bilden visar hur den såg ut straxt efter denna modernisering.
Detta kommer nog faktiskt att bli den sista vagnen i denna etapp, annars kommer vi in på gamla tvåaxliga 1800-talsvagnar och där är tyvärr min dokumentation bristfällig.