Del 9 av många
Efter tre datorkrascher, reparation som gjorde datorn ännu sämre och ominstallering av Windows (tio och en halv timme) har jag kommit halvvägs på Nynäsbanan.
Tungelsta station hade 50-talet tre spår i bredd varav spår II var omgivet av spårspärrar. Märkligt – men min SNJ-vän Ingemar förklarar:
Semaforerna var tvåvingade för spåren 3 ovh 1. Spår 2 hade spärrar och lokalt inlagda växlar i båda ändar men var klassat som tågspår, vilket innebar att när tåg skulle tas in direkt dit från linjen så gällde Säo paragraf 52.2 – d v s man visade stopp med handsignal. Efter svarssignal från tåget visades framåt. Populärt kallades denna form av signalgivning ”armar utåt sträckt (framåtsignal dagtid) och knäna böj.
1961 blev jag stationerad där. Som jag minns så var det bara en ensam motorvagn som togs in direkt på spår 2 norrifrån M-F.
Min gissnin är att det handlade om sista pendeltåget från Stockholm och som nattades i Tungelsta.
Stationens verkliga höjd är 30 meter, men i min DEM-version 35,4, Avstå är 28 kilometer och 470 meter från Nynäshamn men jag hamnde 99 meter för kort. Bra siffror med andra ord.
Nisse
|