Som jag antytt någonstans håller jag på att bygga en "riktig" bana efter alla år med fiktiva rutter.
Den här gången är det (kanske den första delen av SWB som står för förebilden. Gamla Stockholm Wästerås Bergslagernas Järnväg var ett omfattande järnvägsnät i den norra Mälardalen med angränsande bergslag. Stockholm-Ludvika och Kolbäck-Ramnäs var två av linjerna. Sträckan Kolbäck-Ramnäs var cirka 30 km lång och trafikerades fram till mitten av 1960-talet av såväl gods- som persontåg. Efter att persontrafiken lagts ned förekom godstrafik under ett antal år, bland annat för Surahammars Bruks räkning, som på den här tiden var en stor godskund. Under en period transporterade bruket flytande järn i specialbyggda vagnar från masugnen i Spännarhyttan till smältverket i Surahammar. När priserna och efterfrågan på stål minskade under 1980-talet upphörde de här transporterna och banan föll in i en törnrosasömn, som gott och väl kunnat fortsätta till våra dagar. Men "ödet" ville annorlunda och den 10 november 1991 (för drygt 22 år sedan) återinvigdes banan efter en kraftfull upprustning. Idag går trafiken från Stockholm till Ludvika den här vägen (istället för via Tillberga och Ramnäs) eftersom trafikunderlaget är väsentligt större än via den gamla sträckningen. Nu förbinds både Västerås, Hallstahammar och Surahammar med Stockholm och Dalarna. Däremot har Kolbäck, som tidigare var en livlig järnvägsknut med trafik mot Västerås-Stockholm; Köping-Frövi-Hallsberg och Eskilstuna-Flen-Oxelösund (TGOJ) förutom då linjen till Ramnäs och vidare mot Fagersta-Smedjebacken och Ludvika, totalt tappat betydelse. Idag är Kolbäck enbart två genomgångsspår med plattformar i vardera riktningen för trafikanter mot Eskilstuna, Västerås och Köping. Mot Hallstahammar, Surahammar och Ramnäs kan man numera endast ta sig med egen bil eller buss. Ett triangelspår har byggts för trafiken från Västerås som inte längre behöver angöra Kolbäck.
Eftersom jag är en nostalgiker har jag valt att försöka efterlikna banan under "storhetstiden" i början av 1960-talet. Persontrafiken avvecklades med rälsbussar (Hilding Carlsson fram till november 1958 och därefter Y6
r). Godstrafiken sköttes fram till samma novemberdag med hjälp av E- och B-lok som dragkraft. Därefter tog T21 över tills dess att de ansågs för klena och T44 gjorde sitt intåg. Ett speciellt inslag gjorde det blandade tåg som gick tidigt på morgonen för bland annat skolresor till Västerås. Det drogs av ett litet ånglok (litt J vill jag minnas). Senare byttes loket ut mot en Z-lokomotor. I tåget gick, som personvagn; en tvåaxlig BF4 som jag vurmade speciellt för. Den vagnen kommer att bli ett måste i min rutt!
I Surahammar hade bruket ett eget växellok som skötte den omfattande växlingen för brukets räkning. När jag var liten var det ett gammal K-lok som bruket köpt av SJ. I oktober 1953 anlände så ett grönt under från Esslingen i Tyskland. Det var brukets något modifierade lok av samma typ som SJ:s litt V3. Men det här loket var grönt med silverdekorer. Det döptes i folkmun helt sonika till "Esslingen" därför att det stod så på kylargallret. Jag var själv på plats (nästan åtta år gammal) när loket levererade. Åtskilliga gånger fick jag senare åka med lokförarna Spennare och Henriksson under deras växlingspass.
Det snygga V3-loket som finns för RW vore en nåd att stilla bedja om att få till min bana ;-).
Nog snackat! Här kommer ett par nytagna bilder (trots det ruggiga höstrusket).
http://web.stw.se/forum/attachment.p...1&d=1396539133
Du med godståg å järnvägsbron i Kolbäck.
http://web.stw.se/forum/attachment.p...1&d=1396539133
Parti av Kolbäcksån i Kolbäck med Du och godståg.
Bygget går nu vidare. Efter justering av bangården i Kolbäck för att optimera den kommer en del utsmyckning till och sedan går linjen mot Hallstahammar, Surahammar och Ramnäs vidare...
Behöver jag säga att det är j-t kul? Likt Totte är jag ju pensionär och kan sitta vid datorn precis så länge jag vill (nästan). Åtminstone så länge som hustrun är på jobbet ;-)
Vi hörs!