Detta är en så kallad skivsignal, vilket kan ses som en tidig variant på T-semaforen. Den kan vridas 90-grader så att skivan antingen pekar i spårets riktning, eller tvärs över spåret.
Dessa användes framförallt på stationer utan förbigångsmöjlighet och på lastplatser, särskilt på privatbanor.
Signalen stod i läge "kör varsamt" när skivan pekade tvärsöver spåret (alltså som på bilden) och inte sågs av lokförarna, då fick de köra in på trafikplatsen. Om den istället vreds 90 grader så att skivan syntes från lokförarna så betydde detta "stopp".
Skillnaderna mellan denna och T-semaforen är ju att T-semaforen oftast kan visa kör med enbart en vinge, åt ett håll och således är två stycken infartssemaforer på en och samma mast. En skivsignal kan inte göra det, utan kan bara visa antingen "kör varsamt" åt båda hållen eller "stopp" åt båda hållen. Detta är givetvis ganska jobbigt på stationer där tågmöten faktiskt förekom. Då valde man antagligen att ta in första tåget med handsignalering medan skivsignalen stod i stopp och sedan det andra tåget med skivsignalen.
Jag vet bland annat att man på museijärnvägen Jädraås-Tallås hade detta problem på stationen Pallanite, men att man idag har löst det med att ha två skivsignaler, en vid vardera infartsväxel. Dessa har fått ogiltighetskryss målade på baksidan för att markera att signalen bara gäller ut mot linjen. Huruvida detta är ett eget, modernt påhitt eller har historisk grund låter jag vara osagt.
Dessa skivsignaler byttes i de flesta fall ut ganska tidigt på 1900-talet mot T-semforer.
Dessa skivsignaler utvecklades senare till skivförsignalen, den gröna runda som finns i mitt signalsäkerhetspaket.
__________________
-k-
|