Citat:
Ursprungligen postat av benkegbg
Tack för inlägget och start av tråden Svenolov. Intressant det här med stigningar och lutningar. Mitt projekt över Värmland är också baserad på DEM-data. På vissa ställen är marken faktiskt i kraftigt lut och jag tänker låta spåren följa detta så gott det går. Men naturligtvis får det bli inom rimliga gränser av vad loken klarar av.
Läste någonstans att max lutning är någonstans kring 2 promille i Sverige. Jag försöker hålla mig däromkring och när det går över något 3-4 så drar jag ner splinepunkterna och släter ut, dvs spränger eller fyller beroende på underlag. Försöker alltså inte överstiga 4 i alla fall. En sak jag framför allt försöker undvika är "knixighet". Det är när spåret går över från en stigning till plan mark (2 promille till 0 med en gång). Det känns liksom som om främre delen av loket står upp i luften innan den landar på marken.
Tack också för omdömet om Nils Blid och min manual om "realistiska landskap". Förnämligt, tycker jag att ingen har fått problem med den. Visar att att vi lyckats på ett pedagogiskt sätt förmedla kunskapen. Lycka till önskar jag (och säkert Nisse).
Och tack till MatsH för en fin handledning i landskapsbygge (länk i inlägget). Den hade jag inte sett. Bra och instruktiv!
Hälsningar
|
2 promille är nog för moderna, nya normalspårsbanor.
Jag har, utan att tulla på verkligheten, betydligt brantare backar på DONJ. Övergångarna över stambanan och OKB hade t.ex. 10 promilles backar upp till dem. Även på äldre normalspår förekommer större lutning än 2 promille.