Saxat ur Banläran Band I(Kungl. Järnvägsstyrelsen 1916),
"""
348.
Hastighetstavlor. Vid båda ändar av sådan bansträcka, där minskning i den för bandelen gällande största tillåtna tåghastigheten skall iakttagas, utsättas hastighetstavlor på sätt och med det utseende, som bild 584 visar. /...
"""
Av detta tolkar jag att man normalt inte hade hastighetstavlor, utan att alla hastigheter för olika loktyper för en viss bansträcka skulle utläsas ur tjänsttidtabellen. Exempel på sådan för SJ, III distriktet från 1955 kan ses här:
http://www.ekeving.se/o/3D/A_10TS_hastighet_mm_1955.pdf (Där kan man även läsa att motorvagnar verkar ha haft egna tavlor i vissa fall)
Sedan satte man enbart ut hastighetstavlor på ställen där den för bandelen största tillåtna hastigheten sänkts. Den maximala hastigheten för en visst tåg på en viss sträcka är då det minsta av:
* Loket och vagnarnas största tillåtna hastigheter
* Bandelens största tillåtna hastighet
* Tågets sammansättnings största tillåtna hastighet (Specialvagnar, efterkoppling etc.)
* Största tillåtna hastigheten med tanke på bromstal med hänsyn till bandelens lutningsförhållanden
Den blanka baksidan av motsatta hastighets(nedsättnings)tavla för en viss sträcka med nedsatt hastighet talade då om för föraren att den lägre hastigheten var slut, och sträckans STH åter gällde. Före 1947 hade man även ett tal under hastighetstalet som talade om hur många meter nedsättningen gällde. Denna längdangivelse verkar ha slopats 1947.
På museibanor jag har sett verkar man dock skylta linje STH direkt utanför utfartsväxel. Men det kan ju vara sänkt STH just där.