[korvtiger]

Ursprungligen postat av lan

Ungefär så ja. Regulatorn t.ex. består av många delar som är grupperade och länkande till olika noder i boneskedjan. Alla orörliga delar är t.ex. länkade till b.r.main, medan de rörliga är länkade till sub-bones. Bild 1 visar strukturen:

Sen några shots på den "påklädda" regulatorn vid frame0, 15 och 29:

Tror att Ursus menade att du bygger varje pryttel i hytten för sig och skapar ett bibliotek med dem, för att sedan kunna plocka de som behövs för varje hytt. Det är nämligen en helt korrekt iaktagelse!

Kan ju passa på att be allmänheten om att bidra med bilder på ånglokshytter om de skulle sitta på några sådana, allt är välkommet!

---

Sedan så kommer en lite försenad utläggning om Mr Gresham som Lan presenterade för ett antal poster sedan. Om honom vet jag inte särskilt mycket, men om hans skapelse, Greshams injektor (som uppfanns i grunden av en fransos, Monsieur Giffard, 1858) vet jag desto mer.

Injektorerna, två till antalet på varje loks ångpanna, är de apparater som matar pannan med vatten från vattentankarna/tendern. De sitter på bakre gaveln av pannan, inne i hytten. En på förarsidan och en på eldarsidan.
Jag måste säga att de är riktigt genialisk uppfinning som vid första ögonkastet kan verka utföra det omöjliga; nämligen att mata en trycksatt panna med nytt vatten enbart med hjälp av ångan från samma panna. Samtidigt som injektorns verkningsgrad är i det närmaste 100%!

Hur fungerar detta underverk då?
I princip så skapar injektorn en ångstråle som går genom tre munstycken. Mellan de första två munstyckena står den i förbindelse med vattentanken och mellan andra och tredje munstycket står den i förbindelse med fria luften genom ett spillrör. Efter sista munstycket sitter ventilen in till pannan som måste pressas upp för att vattnet ska kunna matas in i pannan.
När ångan slås på bildas en stråle som skjuter igenom munstyckena, men som inte förmår sig att öppna ventilen in till pannan, då ångan har fått ett lägre tryck än den hade inne i pannan. Den tvingas då att ta vägen ut genom spillröret. Samtidigt börjar injektorn suga upp vatten ifrån vattenröret då ångstrålen skapar ett vakuum mellan de första två munstyckena. När vattnet nått upp i injektorn så blandar det sig med ångan. Ångan kondenseras och överför sin röreseenergi på vattnet. Vattnenstrålen som bildas får då upp en hastighet som är högre än den hastighet som vatten i pannan skulle ha om den skulle rinna ur ett hål i pannan. Detta innebär att vattnenstrålen i injektorn utgör ett högre tryck än det inne i pannan, vilket då förmår att öppna ventilen och pannan börjar matas.

När injektorn slås till eller från så kommer trycket från vattnet och ångan att under ett kort tag vara för lågt och inte förmå att ta sig in i pannan. Det blåses då ut genom spillröret vars mynningar sticker ut under golvet i hytten på sidorna. Man tappar i regel en liter vatten/ånga på detta varje gång injektorn öppnas/stänges, vilket är en obetydlig mängd jämfört med hur mycket vatten som finns i tankar och i pannan.

Det finns ett antal olika variationer på injektorn, men på i princip alla svenska ånglok byggda efter 1900 är det Greshams injektorer som sitter, enbart med olika storlekar på munstyckena beroende på hur stor pannan är.