[Marcus Gustavsson]

Ursprungligen postat av Pierre

Har varit två och ett halvt år på en helt meningslös Fas3-plats, där vi gjort nada på dagarna. Förra veckan hörde min handläggare på AF av sig. Han hade hittat en praktikplats, som han trodde skulle passa mig och kanske skulle leda till anställning (tog det med anställning, såklart med en nypa salt).

Jag blev glad och tacka självklart ja (visseligen får man ju inte tacka nej). Vi var dit förra torsdagen och kolla och prata med chefen. Allt var frid och fröjd och jag skulle börja nu i måndags. Kom dit och dom hade inga arbetskläder åt mig, utan skulle ordna det senare på dan, men dom hitta nån gammal jacka, som jag dock inte kunde knäppa. Sen fick jag börja jobba i mina egna kläder (utan skyddsskor!) direkt.

Efter 2-3 timmar fick jag byxor, skor och handskar. Då var mina jeans och tröja rejält smutsiga och mina dojor leriga (regnade). Sen gick han på som en stenkross och jag kände hans ögon i nacken hela dan. Då jag inte arbetat på över två år och dom endast hade en rast (lunchen), så var jag rejält slut, när jag åkte hem.

På tisdagen, så var det samma sak. Jag var nästan helt färdig efter lunch och hade en chef, som försökte jobba ihjäl mig. Trots praktik, så hade jag ingen handledare. Och när jag skar mig i fingret, så var första hjälpen lådan helt tom. Jag fick ont i ryggen och det segare och segare att jobba för mig (gjorde ju ondare ju mer jag ansträngde mig). Försökte ta ett par minuters vila/rast och då blev det ett jäkla liv. Hans andra anställda smet iväg och rökte och fika och då sa han inget. Ville man dricka vatten, fick man göra det i en städskrubb, då dom inte hade kallvatten i fika/lunch rummet.

Han var sur att jag inte kunde hålla samma tempo som hans övriga anställda. Jag sa att jag inte jobba på över två år och inte visste var alla verktyg m.m. fanns. Det tog han ingen hänsyn till. Han sa inte ett ord till mig, när jag gick hem. Jag ringde mig sjuk idag och då tyckte han jag kunde söka en annan praktik. Jag instämde.

Jag fick arbeta utan skyddsskor, skita ner mina egna kläder, blev utdömd för jag inte kunde hålla samma tempo som andra (som vart där i flera år). Han kunde för fasen uppmuntrat mig. Efter ett par veckor, hade jag säkert kommit upp i samma tempo som dom. Så nu har jag varit i helvetet och träffat djävulen!

Jag är tämligen säker på att vi inte har ett helvete vi kan hamna i om vi missköter oss i detta liv så som många religioner vill att vi ska tro.
Med tanke på allt lidande, alla krig och alla sjukdomar som våran värld dras med. Så kan jag näst intill garantera att vi allihopa är i helvetet just nu.