Del 10 av många
Från och med Västerhaninge, som ligger i mitten på Södertörn (halvön söder i Stockholm), börjar problemen på allvar när man bygger en realistisk 50-talsbana. Hela geografin har drastiskt förändrats med stora breda väger, broar och trafikplatser, kontor och fabriker och massor av villor och höghus. De viktiga arbetsredskapen, som heter Google Earth och Eniro map, är oandvändbara. Det underlätter inte heller att många stationshus rivits.
Hållplatsen Jordbro norr om Västrerhaninge är ett bra exempel. Jag minns hållplatsen som ett litet väntskjul och några väntande – i dag ett sammelsurium av infrastruktur; en stor pendeltågsstation, bangård. Industrispår. Jordbro var f ö tänk som Strockholms storflygplats till dess marinen avfyrade ett veto.
Sammantaget: Det är ytterst svårt att orientera sig fram.Nu gäller för mig i hög grad de gamla spårplanerna och bilder. I avsknaden av en äldre linjebok har jag ingen aning om var vägkorsningar skall placeras. De gamla vägarna har ätits upp av samhällsutvecklingen.
I och med den här etappen har en milstolpe för banan passerats. Lans stationsbyggen har kommit in och gett banan dess rätta ansikte. Här finns också prototypen till Äldre perrong, som jag tagit fram.
Resan med Nynäsbanan har nu passerat 32 kilometer, 23 kilometer återstår till Älvsjö. Mina mätningar visar att stationen hamnat 275 meter för långt norrut. Det är mycket, det. Eftersom detta är en DEM-bana är höjden intressant; 40 meter mot verklighetens 34.
Nisse
|