Den lilla byn Zschopau i den bergigare delen av Westgebirge har nu äntligen fått sin nya järnvägsbro på plats! (Westgebirge är en del av centrala Västtyskland som bara finns i Trainz – ja just det, Västtyskland, det här är nämligen 1968...) Detta är till stor glädje, då järnvägen är den enda motoriserade förbindelsen med omvärlden för denna naturskönt belägna by och den gamla bron varit utdömd i många år. Nu kan byborna bekvämt ta sig till grannorten Schneeberg på mindre än en halvtimme.
Bron är en s.k. ”Järle Brücke”, en konstruktion som importerats från Sverige, trots vissa initiala tveksamheter från byns tekniskt ledande profil, diplomingenjör Weichenhebel. Efter att noggrannt ha utprovat brons bärande delar medelst ett antal välriktade sparkar, konstaterar Dipl.-Ing. Weichenhebel dock att bron nog tillfyllest uppfyller Deutsche Baunormen, varpå rälsbussen från Schneeberg tillåts fullfölja sin färd över bron.
För att ytterligare prova brons hållfasthet har Dipl.-Ing. Weichenhebel i samråd med byns Bürgermeister Hr Außenbogen låtit transportera en tvåaxlig välfylld vagn från ett av traktens bryggerier över bron, detta för att försäkra sig om att den också klarar föreskrivet axeltryck. Då så är fallet, blir de båda på gott humör och låter öppna vagnen för att låta byns invånare dela glädjen över några flaskor av det välkylda, skummande innehållet. Dipl.-Ing. Weichenhebel låter sig själv väl smaka, tillsammans med Hr Bürgermeistern. Efter ett par flaskor bestämmer sig de båda för att det nog är en god idé att ytterligare lätta vagnens last något, för att återfärden över bron inte onödigtvis ska belasta den ändå nya konstruktionen innan den ”satt sig”. Ingen kommer på några invändningar mot detta tekniska resonemang, så festen fortsätter hela dagen.
Framåt kvällen finner vi Dipl.-Ing. Weichenhebel och Hr Bürgermeister Außenbogen sittandes i dalen under bron, där de tävlar med varandra om att lovsjunga dess i enlighet med Deutsche Baunormen välgjorda konstruktion och därtill skönhet, som så väl harmonierar med det vackra landskapet runt omkring. Så mycket vackrare än den gamla engelska bron, som ju också rostade sönder efter bara några år. ”Verdammte Engländer...” muttrar Dipl.-Ing. Weichenhebel och tar en rejäl klunk ur en av flaskorna de fått med sig. Ytterligare några klunkar senare börjar han i drömmande och kanske något sluddriga ordalag tala om att bron nog faktiskt skulle vara kvalificerad att bära de nya höghastighetstågen, Hochgeschwindigkeitszüge, som han läst om i Illustrierte technische Zeitschrift. Vore inte en sådan förbindelse bland det bättre som kunde hända Zschopau? Det skulle ge en skjuts åt bygden och dess framtid! Efter ytterligare flaskor, är båda herrarna rörande eniga om att detta borde komma till stånd snarast, och helst innan mallgrodorna i storstaden Bernsbach längre bort får till en sådan förbindelse!
Sedan blir de båda väldigt trötta efter den ansträngande dagen, och märker inte ens när den nu betydligt lättare vagnen sakta dras över bron tillbaks till Schneeberg...
Kanske blir det fler bilder från andra delar av Westgebirge framöver...
