Lilla GB "Tolvan" på ett godståg från Gunby på Greninge-Bruksby Jvg.
GB Nr12 och systerloket Nr11 införskaffades 1890 då det rådde brist på tillgängliga lok för smalspårsbanorna och man var tvungen att se sej om efter nya leverantörer. I GB's fall så vände man sej till firman Porter, som var en stor aktör inom smalspår och bruksjärnvägsområdet, efter nya lok.
Två Porterlok, byggda på licens från det i Massachusetts kända Grönoset Locomotive Works då Porter i sej självt inte kunde ombesörja sina leveranser, levererades med fartyg till Sverige och Greningebanan. Loken var av typ 0-B-0 med sidotankar och invändig slidstyrning. Då loken, som lämpats av vid kaj, var av standardtyp så kom dom med allehanda Amerikanska finesser, inkl. vissla, ringverk, sanddomer med individuell styrning, manometrar och små skyltar för manöverdon, även en typisk loklampa och dynamo fanns med. Även färgsättningen var av standardutförande i mörk olivgrön med kritstrecksrandning i silver.
Loken var beprövade och garanterade att svara för GB's behov då dom konstruerats för, ur Amerikanska mått sett, tungt dagligt arbete på dåligt lagda spår. Innan provkörningar var man tvungen att byta ut alla icke-svenska manicker såsom manometrar och säkerhetsventiler, ringverken och dynamon behölls och medförde att GB var den första banan i Sverige att ha elbelysning på lok. Det omtvistades om visslan skulle behållas men den byttes mot imhemsk efter att residenter i Greninge misstog sej om ett fartyg som kom.
Efter modifikationer stod loken upp mot alla förväntningar och svarade för den tyngsta godstrafiken innan större lok kom i tjänst. Loken var inte snabba, men trots det drog dom även tyngre passagerartåg. Efterhand som åren gick fick loken allt fler ändrade detaljer, inklusive mera svensk färgsättning i svart och rött. Tolvan och Elvan som dom kallades fick även hemmabyggda tendrar för att utöka aktionsradien utan att stoppa för kol och vatten, loken var hungriga på kol och snart fick även tendrarna extra utrymme. Nr12 blev det enda loket på GB som permanent utrustades med snöplog, då den monterades på tendern gick det alltid bakåt på vintern. Det enda som var en nackdel var avsaknaden av tågbroms, och det krävdes bromsare i tågen dom drog.
Dom bägge loken gjorde god tjänst på GB, deras rykte och tillförlitlighet var så stor att dom behölls när GB förstatligades och gavs Nr 4011 resp. 4012, loken modifierades och försågs med luftpump, målades helt svarta och utrangerades först i slutet på 50-talet. Småloken från USA var då nätt och jämt 70 år gamla.
