[bear]

Nu börjar den första delen av banan ta form. Det är lite pyssel, men går både fortare och smidigare än vad jag hade väntat mig.

Vi befinner oss i bakvattnet som ligger vid gränsen mellan ren skogsbyggd och de trakter där jordbruket sakterliga börjar bli ett inslag i landskapsbilden. Tidigare var Bakvattnet en mera betydande grenstation där en bana anslöt som ledde till en lastageplats som låg så långt upp som älven var seglingsbar. Idag går den enda trafiken på den avkortade bandelen till ett pappersbruk.

1. Flygfoto över Bakvattnet, i förgrunden ser man vägen mot Långträsk.

2. Stationen i Bakvattnet, här finns häften av samhällets serviceutbud sammlat. Telefonautomat, brevlåda som tömms måndag - fredag när lantbrevbäraren passerar på sin morgontur. Man kan även köpa biljett till rälsbussen de gånger då stationen av tågföringsskäl är bevakad av tågklareraren som faktiskt bor i lägenheten en trappa upp.

3. På andra sidan vägen finns resten av servicen, bensinstationen och konsumbutiken. Totalt har Bakvattnet tio invånare, så bor här också en kille som kör runt i byggderna med sin franska varubuss som syns till vänster på kortet.

4. Bakvattnet är också centrum för bandistriktets verskamhet, bortanför dresinboden och hormoslyrtunnorna, som man kanske skall tala tyst om numera, ser man makadamhögen som väntar på omlastning till järnväg inför den beslutade partiella banupprustningen.

5. Kan bara inte undanhålla den här bilden på Dinorius_Redundicus fantastiska kor. Romar och lever om gör de också.

6. Första gården om man följer vägen upp mot Långträsk.

7. Huvudlinjen fortsätter till vänster och kommer om några kilometer att korsa älven på sin väg upp mot den rena skogsbyggden. Till vänster avviker spåret mot massafabriken.

8. Till sist kan jag inte undanhålla denna bild som visar banavdelningen upplagsområde med tillhörande rastkoja. Utemöblerna står framme i väntan på eftermidagsfikat.