Svenska 3D-Tåg - Forum - Planerat ånglok för JBJ2

Detta är ett projekt som jag bara körde igång med, inget har kommits överens med Micke, Mazz eller Hawk ang. loket och beroende på deras utlåtanden kan projektet antingen slopas eller fortgå. Följande text anses vara "fanon" och representerar inte banans officiella historia, om det ens finns någon?

Runt förra sekelskiftet då Sverige och andra länder i Europa såg sej om efter dragkraft anskaffade JBJ ett antal väldigt kraftfulla ånglok för tung godstrafik till och från gruvorna. Dessa Baldwinlok med våtånga ankom 1907 till JBJ och var verkliga bestar jämnfört med dåvarande lok; då JBJ inte ville vänta på ett specialbyggt lok tog man ett "från hyllan" som motsvarade behoven och på rälerna i Bjursjöhamn stod sedan ånglok med amerikansk lastprofil som tornade sej över dom måttliga svenskbyggda maskinerna. Maxhöjd vid skorstenens läpp var 5 meter och hyttakets krön 4.65m.

Maskincheferna var märkbart oroliga men det beslöts att göra en testkörning längsmed banan med ett av loken med ett antal lastade godsvagnar bakom, en representant från Baldwin följde med i hytten för att se till att allt gick rätt till. Allt gick väl och lokets betänkliga höjd var med nöd och näppe nog för att slinka under broar och andra överliggande hinder, men det beslöts ändå att dom skulle begränsas till delar av stäckningen som inte hade låga broar eller tunnlar. Loket hade inget problem med tåget i backarna och det dånade bland bergen.

Efter att loken hade godkänts av maskinpersonal och Baldwins representanter fått sitt så gjordes en del ändringar innan loken togs i officiell trafik, bl.a så byttes alla manometrar, säkerhetsventiler och vattenglas ut till svensk standard. Lokens befintliga belysning kompletterades med fotogenlyktor på bufferbalkar i bägge ändar. Också vissla och ringverk ansågs möta behoven och fick vara kvar, även om ringverket sällan användes.
Den större och dovare visslan och det dånande tuffandet gav loken i folkmun smeknamnet "Storbösen" tack vare det ilskna och närapå helvetiska lätet, oavsett vilket av loken det handlade om.

Alla "Storbösarna" fann sej i dom branta stigningarna som draglok och påskjutslok och gjorde bra tjänst där, senare då vissa delar av JBJs sträckning byggdes om och många mindre vägbroar togs bort så utökades deras användningsområden till att dra timmertåg till sågverken och hamnen i Bjursjöhamn.
Drivhjulsdiametern 1.4m tydde på att loken användes för snabb godstrafik i Amerikat men det avrådde inte maskinavdelningen att haka på persontåg och även om loken hade givits en maxhastighet av 60 km/t så kunde en och annan förare brassa på upp till 80 om omständigheter tillät, dock med väldigt krängig gång som följd.

Baldwinloken hade inget godare rykte bland lokpersonalen som ansåg loken vara oekonomiska och väldigt hungriga jämnfört med dom mindre loken, all elda ett i stigningarna tog knäcken på mången eldare. Trots det gjorde dom god och trogen tjänst ända inpå 50talet, då efter stora modifieringar, på 20talet hade pannorna hade bytts ut mot svenskbyggda med överhettare och lokens fotogenlampor mot AGAs system. Även hytterna byggdes om med dörrar för bistra vintrar, tidigare hade en tarpulin använts för att täcka bakväggen vintertid. Alla loken slopades i mitten av 50talet och den sista "Storbösen" släckte fyren för gott den 24e augusti 1956.

Amerikanskt våtånglok för tung blandtrafik, byggt Baldwin 1907
Längd: 19.8m
Bredd 3.22m
Vikt i tjänst: 110.36 ton
Panntryck: 14kg/cm2
Pannlängd: 7m
Cylinderdiam: 685mm
Cylinder slag: 787mm
Drivhjulsdiam: 1397mm
Löphjulsdiam: 774mm
Rostyta: 5.565m2
Broms: Westingouse luftbroms på lok och tender, handbroms tender
Dragkraft: 21.9Mp
Största tillåtna hastighet: 60 km/t

Jag hoppas det uppskattas. :)