Vintern är på gång...
 

Rolligs Pass ingår numera som en "bibana" till Utopiabanan och uppe på 2000 meters höjd ligger nu sedan ett par veckor ett flera meter djupt snötäcke. Dieslarna har det tufft i den tunna luften och tappar mycket kraft, varför tågen inte bör bli för långa och tunga.

Jag har aldrig sett ett så snyggt landskap byggt i Trainz!
Snyggt arbete Håmacon!

Hej!
Imponerande! :tumupp:

Hej

Ja jag kan bara hålla med dej Totte:)

Tack för snälla kommentarer!

Vad det gäller snöbilderna så är det TrainzItalia som skall äras i första hand. Jag har bara mergat den delen till min egen skapelse och därefter bara gjort mindre förändringar för att få lite mer personligt stuk.

Det är i alla fall väldigt kul att köra på en stor bana med många olika landskapstyper för det ger stor omväxling och möjlighet att planera många IA-tåg som man aldrig riktigt vet var och när de kan dyka upp. Det blir aldrig två körningar som liknar varandra...

Hälsningar,
Håkan

Lite mer snöbilder?

Snyggt. Näst sista bilden. Blir lite imponerad av påhittigheten hos folk. Som med vattentornet och alla istappar runt omkring. Ger ett extra tillskott i vyn.

EDIT: Rättstavning.

Hej!
Oj, det var verkligen fina bilder och bra byggt!

Bengan:
Ja, precis som du var nog istapparna det som imponerade mest. Många hus och byggnader har också istappar. En annan sak jag gillar är att röken från alla skorstenar går spikrakt upp, man riktigt känner hur kallt det är.

Hoppas du fått/får ordning på din dator med allt fint material du själv skapat.

Totte: Kul att en person som du som själv skapat så fina saker också ser kvaliteterna. Det är kul med snygga ock genomarbetade saker...

___________________________________________

PS!
detta är väl inte rätta platsen egentligen för personliga meddelanden, men eftersom det kommer att påverka mitt eget byggande kraftigt framigenom så gör jag det ändå.

Jag kommer inte att kunna bygga eller publicera något nämnvärt denna höst om Utopia. Inte för att jag tappat lusten eller intresset på något sätt, tvärtom faktiskt.

Jag har kanske tidigare vid något tillfälle talat talat om att jag har en obotlig cancersjukdom som angriper skelettet. Jag har nu gått på hård cytostatikabehandling hela våren, sommaren och hösten men för första gången har behandlingen inta hjälpt utan bara förvagat mig medan cancern är agressivare än någonsin.

Om det inte går att få stopp på det hela så har det nog blivit dags att rulla in på slutstationen snart. Nu har jag som en av de ytterst få i Sverige lyckats komma med i en helt ny studie av ett helt nytt amerikansk preparat som är i utvecklingsstadiet och som för första gången skall prövas på människor.

Det kommer att kräva mycket tid på sjukhus och när jag är hemma för att pusta ut så kommer jag nog inte ha mycket ork för långa datorsittningar. Jag kommer dock att besöka forumet hemmifrån och från sjukan för att hålla mig uppdaterad och kunna ladda ner alla fina saker som brukar dyka upp emellanåt.

Mitt mål är naturligtvis att klara av även denna kris och återkomma med förnyad styrka och med nya idéer fram på vårkanten. Jag är en väldigt enveten person och inog nte särskilt lättdödad...

Livet är som en golfboll: Först får man en serie hårda smällar innan man ligger där i ett hål i marken...

/Håkan

Jag håller alla tummar jag har på att det går bra för dig. Även om jag själv inte har varit drabbad så har jag flera vänner och bekanta som gått igenom den resan...

Kan inte annat än hålla med Pursche. Vi håller tummarna för dig!

Hang in there!

Hej!
Hoppas verkligen på den nya amerikanska försökspreparat ska lyckas.
Jag uppafattar din signatur "Lev idag! Imorgon kan det vara för sent".
Jag har barnbarn som också kämpar i högra benet. Jag håller tummarna att allt skall lyckas!

Hoppas allt går bra för dig Håkan. Håller också tummarna för dig.

Tack för era uppmuntrande svar! De värmde verkligen.

Den amerikanska statistiken säger att 20-30% av patienterna kan bli hjälpta.
Jag har precis kommit hem från de första provtagningarna efter några veckors intensivbehandling och det finns tecken på att jag KAN vara bland de rätta procenten!

Trainz och forumet har verkligen betytt mycket under tidigare långa och ibland smärtfyllda perioder; det har skingrat tunga tankar och varit en mycket värdefull terapisysselsättning som fokuserat tankarna på andra och skojigare saker än medikamenter, sjukdom och tråkigheter.

Som det ser ut just nu får ni kanske trots allt dras med mig ett tag till.
Den som lever får väl se...

Ha det bra alla!

Håkan