...Efter mycket ståhej, har jag ikväll äntligen fått mina tåg att kunna mötas på enkelspår.
Nu har de kört runt i min skog i två timmar alldeles själva utan att krångla.
Ett kort stycke sidospår här och där och rätt signaler m.m. så ville det sig. Men huga vilka konstiga saker som kan inträffa om minsta sak är fel.
Men som sagt, detta är lycka,
vilket jag försökt förklara för min son som bara skakar på huvudet.