Citat:
Ursprungligen postat av simonbertilsson
För att vara tagna med blixt är de riktigt riktigt bra. Något särskilt knep?
|
Ja det har jag.
Tänk dig att du har två ljuskällor, blixten och det omgivande ljuset. Blixtljuset är mycket starkare än det omgivande ljuset, kräver situationen att du behöver blixt så har du dåligt med omgivande ljus.
För att få det omgivande ljuset att registreras så måste man ta hänsyn till båda ljuskällorna. Enklast är att sikta på en exponering som hade blivit bra om du inte hade haft blixt, då ger du det omgivande ljuset tillräckligt lång tid att registreras på sensorn.
Rent inställningsmässigt kör jag alltid på S/Tv eller helt manuellt.
Fördelen med S/Tv-läget är att du slipper läsa ljuset och se ifall det förändras mellan de olika situationerna, kameran håller reda på det åt dig. I det här läget så ställer du en lång slutartid så att det omgivande ljuset hinner registreras. 1/30 och långsammare brukar funka vid ca ISO 1000, beroende på hur ljust det är.
Fördelen med M-läget är att det är du som bestämmer och du får en konsekvent exponering som inte förändras. Ska man vara helt ärlig så har du ungefär samma ljus så länge det är ungefär samma situation, ljuset förändras inte så mycket. Vid just konserter brukar frontljuset vara rätt så konsekvent. Bländare ställer jag på ett lämpligt värde, f3,2 blev det på mingelbilderna, för att inte få ett allt för kort skärpedjup.
Här ifrån är det samma tankesätt oavsett S- eller M-läge. Jag jobbar med slutartiden hela tiden och sneglar på ljusmätaren. Lägger tiden så att bilden skulle ha blivit något underexponerad, 1/3-1 steg, utan blixt. Tack vare TTL-mätning av blixten blir det jag siktar på/fokuserar på rätt exponerat oavsett det omgivande ljuset. (Finns undantag dock) Vill man finlira lite kan man underexponera blixten lite och i stället "fylla på" med befintligt ljus för att få en mjukare bild.
Under hela denna kvällen hade jag ett oragnget gel-filter på blixten. Det gör att blixten får samma färgtemperatur (vitbalans) som en glödlampa, vilket är samma som omgivningsljuset. Allt konsertljus är glödljus, ca 3000 kelvin. Jag ställde därefter vitbalansen på kameran på glödljus och det mesta ofärgade ljuset blir vitt. På så sätt slipper jag det blå ljuset. En blixts vitbalans mostvarar dagsljus.
Men oavsett alla inställnignar man kan göra osv så är nästan det VIKTIGASTE att du riktar blixten åt något håll och INTE RAKT FRAM. För om du riktar blixten rakt fram så får du ett hopplöst hårt ljus. Det beror främst på att det blir så kort avstånd mellan blixten och motivet så att blixten blir för stark.
Dessutom kan man ha en diffusor på blixten, även kallat bouncer. Den bryter upp ljuset så att det sprids bättre.
Jag riktar som standard blixthuvudet 45 grader uppåt rakt fram. Som på bilden nedan.
Men helst av allt vill man studsa blixtljuset mot ngt. Vad som helst kommer ge ett mycket mjukare ljus än att rikta ljus helt rakt fram. På denna bilden vinklade jag blixten 45 grader uppåt och 90 grader åt höger. Det gör att jag får blixtljus från höger och det svarta taket dödar en del av blixtljuset och reflekterar lagom mycket ljus.