Tack för alla tips.
Jag har fått intrycket av att vissa är som sagt väldigt för att lära sig "den svåra vägen", vilket alltid varit min egen melodi. Andra försespråkar som tidigare nämnt den "rätta" vägen, börja lite enklare för att sedan avancera.
Om det nu skulle bli så att det skulle sluta med att jag köper en begagnad systemkamera så är det knappast för att leva upp till nån sorts "standard" att alla som är något att räkna med har system. Att bilderna inte blir ett skit bättre fototekniskt sett är jag också mycket väl medveten om.
Inte heller det är anledningen till att jag överhuvudtaget funderat i de banor jag gjort. Jag vill helt enkelt lära mig, det är den enkla och enda anledningen. Jag vill kunna hålla på och ändra och ställa in i princip allt, även om jag kanske inte i början ser sambandet mellan den och den inställningen.
Om jag så tar 10 000 dåliga bilder så kommer processen fram till den där första riktigt bra bilden skänka mig minst lika mycket glädje som ögonblicket då jag uppnår vad jag har strävat efter under lång tid.
Vissa gånger är det så man känner att nybörjare som kanske vill ta ett steg för mycket redan från början blir näst intill utskällda av mer skickliga och rutinerade fotografer. Jag vet mycket väl att den "rätta" vägen är den ja gborde gå, men frågan jag ställer mig är om det verkligen är den vägen som jag kommer ha roligast längs?